Identitet Språk och kultur Alla lika värde Respekt

Reflektera

Inledande diskussion kring sexuell mångfald

Könsmångfald och sexuell mångfald är teman som kan kännas jobbiga att diskutera i klass, speciellt i vissa åldersgrupper. Det kan vara så att man själv känner sig obekväm och inte riktigt vågar säga det man vill och därför hånar andra. Det är också möjligt att eleverna ställer frågor som läraren inte har möjlighet att svara på eftersom hen helt enkelt inte har information ännu,
och det är helt okej.

Tidsåtgång: 10–20 minuter

Genomförande:

Dra upp regler för diskussioner tillsammans med klassen.
Berätta att vi ska diskutera frågor som handlar om kön och sex. I diskussionen är det viktigt att alla känner sig bekväma. Det är också viktigt att vi tar varandra i beaktande och inte skämtar bort sådant som kan vara viktigt för någon annan.
Ge några exempelregler och be sedan eleverna komma på egna för dem viktiga saker.
Läraren får gärna hitta på egna regler som passar den egna klassen. Reglerna kan anpassas för åldersgrupperna (enligt ordval).
Om det är en tyst grupp kan med fördel övningen lämnas bort och exempelreglerna användas som sådana.

Här några exempel på regler:

Alla har rätt till sitt eget privatliv. Om man inte vill behöver man inte berätta
om sina egna känslor och tankar.

Alla har rätt till sin egen sexualitet. Man får inte reta andra
som kanske inte känner likadant som en själv.

Alla har rätt till sitt eget kön. Man får inte reta andra
för hur de känner eller hur de klär sig.

Det är OK att inte riktigt veta vad man tänker
och känner om dessa frågor.

Vi kommer att prata om frågor som kan kännas lite pinsamma
men man får inte skratta åt andras frågor.

Det som vi talar om ska vi hålla inom klassen
och inte skvallra åt andra om.

Vi låter andra tala och avbryter dem inte.

Alla frågor är okej!

Exempelreglerna har arbetats fram utgående från Seksuaaliterveyden työkalupakki, Hivpoint/justwearit.fi (2017).

Privilegiegången – Ta ett steg!

Denna övning kan med fördel göras både som introduktion och avslutning till mångfaldstemat. Introduktion eftersom den fungerar som en ögonöppnare för hurudana frågor ska behandlas samt hurudana frågor som kan vara relevanta och viktiga för de personer som lever sin vardag på ett sätt som är icke-normativt. Avslutning eftersom den ger en god sammanfattning och ett sätt att binda det genomgångna materialet till elevens personliga upplevelse och liv.

Tidsåtgång: 1 lektion

Genomförande: Eleverna ställer sig längs med en vägg. Det behöver finnas plats att gå fram och tillbaka. Om gruppen är stor är ett större klassrum eller gympasal att föredra , men övningen kan anpassas även till små rum exempelvis genom att man istället för att gå rakt fram går fram och tillbaka.
Läraren berättar att hen kommer att läsa upp ett antal påståenden som handlar om normer. Om påståendet passar in på en själv ska man ta ett steg framåt, om påståendet inte passar in ska man stå kvar. Om möjligt (läraren avgör) ska alla blunda. Om det finns risk för att det blir lek och kaos kan det vara bättre att göra den anpassade versionen (se nedan).
OBS! Eftersom det inte är tävling om vem som går längst eller kortast är det helt okej att alla inte kommer att våga vara ärliga, Samma “ögonöppnareffekt” tar plats oberoende om eleven är öppet ärlig eller inte, eftersom hen oftast inser att hen “inte borde ha tagit ett steg”.
Läraren berättar att det inte är en tävling, utan att hur långt man har kommit visar på hur långt man passar in i normer angående sexualitet och kön. Det är viktigt att betona att det inte handlar om att den som passar in har “vunnit” eller är bättre på något sätt, men också att man inte heller är sämre för att man passar in i normen. Det är inget fel på att vara heterosexuell och cis, på samma sätt som det inte är något fel på att vara homosexuell och trans.
Övningen visar också på olika normer som har att göra med manlighet och kvinnlighet och därför är det endast relevant för ens egna funderingar hur “långt” man kom i övningen, inte för någon annan.
Påståendena läses upp ett och ett tills alla är lästa.
Läraren drar en avslutande diskussion, där hen frågar hur det kändes, om det kändes svårt eller lätt och vilka tankar som väcktes. Det är viktigt att poängtera att det inte ﬁnns rätt och fel, utan att det handlar om olika faktorer som påverkar hur det är i samhället. Det är också viktigt att poängtera att det är vårt gemensamma jobb att behandla alla väl oberoende av hurudan bakgrund vi har.

Påståenden:

Dina föräldrar är födda och har växt upp i Finland.
Du har fötts och växt upp i Finland.
Du känner att du får ha på dig såna kläder som du vill, utan att någon för den skull tittar konstigt på dig.
Du har inte blivit retad på grund av vilket kön du har blivit kär i.
Du har inte blivit retad på grund av vilket kön du själv är.
Ingen har frågat dig om du är en ﬂicka eller pojke.
När du ser på TV kan du se positiva, trevliga personer och rollmodeller av samma kön som du själv.
Du behöver inte fundera över om du ska använda ﬂickornas eller pojkarnas WC.
Om du gör illa dig kan du få plåster som är samma färg som din hudfärg.
Du skulle kunna gå hand i hand med den du är kär i utan att bli retad för det.
Du har aldrig behövt vara rädd för att berätta för dina föräldrar om din sexualitet, alltså vilket kön du kan bli kär i.
Du känner inte att du behöver ljuga om vem du på riktigt är för att bli accepterad i skolan.
Du har vuxna i ditt liv som du vågar prata om allt med.
Ingen har använt din sexuella läggning som ett skällsord.
Du har inte blivit retad för saker som du inte kan göra något åt (t.ex. hur du ser ut, varifrån du är hemma osv).
Du har inte blivit retad för hurudana dina föräldrar är (hur många, vilket kön, hurudana jobb de har osv)
Du har aldrig behövt ändra på ditt utseende för att känna att du passar in.
Du känner att du i skolan blir rättvist behandlad oberoende av ditt kön.
Du känner att du kan vara kompis med vem som helst utan att vara rädd för att bli retad för det, oberoende av utseende, kön osv.
Du känner att du kan växa upp och bli vad som helst utan att det ﬁnns förväntningar på till exempel hurudant jobb någon annan tycker att du borde ha, oberoende av kön.
Du känner att framtiden känns positiv och att du får vara den du är i vårt ﬁnländska samhälle.

Anpassning: Om klassen är en livlig klass där det finns orsak att anta att det kan kännas svårt för eleven att öppet fundera på frågor om sexualitet och kön, kan uppgiften även göras på papper så att man istället för att ta ett steg drar ett streck på ett papper.

Att vara sig själv

Eleverna får tillsammans fundera på normer kring sexualitet.

Tidsåtgång: 1 lektion

Genomförande: Eleverna delas in i mindre grupper på 3–4 personer. Varje grupp får papper och penna.

Grupperna får alla varsin norm (totalt 8 normer) som har att göra med sexualitet:

Illustration av 8 normer. Finns nedan i pdf-form.

Pdf-version av normerna:

Dessa normer/situationer/påståenden kan med god orsak länkas till sådant som händer i det lokala samhället eller om något nyligen varit i media, till exempel en homosexuell politiker eller idrottare.

Gruppen funderar sedan tillsammans på normen/påståendet och arbetar med sina förhållningssätt till dessa påståenden och reflekterar kring hur de själva skulle reagera och varför:

Hur skulle de reagera i situationen?
Varför spelar sexualiteten en roll i situationen – eller gör den det?
Vad kan vi på individnivå göra för att minska diskriminering?
Vad kan vi göra tillsammans?
Hurudana attityder har vi själva – hur reagerar vi när vi ser en situation så som de i exemplen?

Uppgiften avslutas med gemensam diskussion där varje grupp presenterar sina tankar och reflektioner.

Reservera rikligt med diskussionstid för att gå igenom alla situationer och fånga upp eventuell problematik. Det är viktigt att framhäva att sexualitet inte syns på en person och att vi inte får anta något om någon annan, utan att den som i något skede vill berätta om sin sexualitet har rätt att göra det när hen själv känner sig bekväm.

Det är också viktigt att lyfta fram att det är okej att inte fundera på sin egen sexualitet, utan att man nog hinner göra det senare om det inte nu känns aktuellt.

Poängtera att det är okej att vara den man är och att man också bör låta andra vara det de är. Det är viktigt att man blir medveten om att det inte går att se sexualiteten på utsidan och att man därför inte heller ska anta.

Fördjupning:

Fundera på attityderna till exempel hemma, hos släkten eller i media. Om det känns möjligt kan temat tas upp exempelvis med föräldrar. Eventuellt inte en realistisk uppgift i alla klasser, men en finkänslig förklaring och en uppgift om att tillsammans med en familjemedlem hitta på t.ex. en norm man tillsammans under barndomen mött?

Exempel: När min familj var tillsammans på Sverigesbåten såg vi två män dansa tillsammans på båtens disco och då pratade jag och mamma om att en del män blir kära i andra män istället för kvinnor.

Uppgiften har arbetats fram av Panda Eriksson utifrån Seksuaaliterveyden työkalupakki.

Undersöka

Faktarutor kring sexuell mångfald

Tidsåtgång: 1 lektion

Genomförande: Termer och begrepp som handlar om sexualitet kan gärna gås igenom på en hel lektion (45 min) så att klassen tillsammans får fundera på de olika sakerna som tas upp.

Eleverna får i uppgift att bekanta sig med termer och begrepp som handlar om sexuell mångfald.

Normer i familj, samhälle och skola

Detta är en elevcentrerad övning som styrs av elevernas förhandskunskap och intresse. Vi skapar en stor gemensam tankekarta över normer/påståenden vi kommer på och binder sedan ihop dem till relevanta metoder eller förhållningssätt: ifrågasättande, icke-diskriminering, godkännande.

Tidsåtgång: ca 2 lektioner (dubbeltimme) Övningen fungerar som fortsättning på tidigare moduler så att eleverna har grundläggande verktyg att analysera.

Genomförande: Termer och begrepp som handlar om sexualitet kan gärna gås igenom på en hel lektion (45 minuter) så att klassen tillsammans får fundera på de olika sakerna som tas upp.

Läraren skriver upp de tre förhållningssätten på tavlan och förklarar dem först muntligt genom givna exempel samt genom att friska upp elevernas minne och fråga dem. Om det känns ändamålsenligt kan exemplen (i kursiv stil nedan) även sättas på ppt.

Hen kan fråga om någon kan förklara vad diskriminering betyder, och därefter härleda – vad kunde i så fall icke-diskriminering betyda? Om någon ser två pojkar pussas och vill ropa fula ord åt dem, är det diskriminering eller ickediskriminering? Vad betyder ifrågasätta, hur kan man ifrågasätta sina egna reaktioner (till exempel om man ser något man tycker är konstigt eller annorlunda, så som det att någon har annan hudfärg än en själv? Eftersom det är genom de egna exemplen som metoderna kristalliseras och förstås är själva diskussionen lika viktig som slutsatsen.

Målet är att eleverna ska förstå hur de kan synliggöra och jobba emot negativa normer och omedvetna värderingar i sig själv, men vid högre årskurser är det fördelaktig att faktiskt poängtera att det är frågan om tre olika strategier som kan användas på olika sätt när man funderar på sina egna tankar. Det är av vikt att försöka förklara exempel från många sidor, även orättvisor som pojkar bemöter, eftersom det för klassens killar annars lätt kan kännas som något som inte rör en själv.

Exempel och förklaringar:

IFRÅGASÄTTANDE:

Jag börjar själv fundera på varför det egentligen förväntas vissa saker av mig som kille och andra saker av min klasskompis som tjej.
Varför förväntas det att pojkar får sämre vitsord?
Varför förväntas det att pojkar beter sig sämre i klass än tjejer?
Varför förväntar sig andra att jag ska vara intresserad av till exempel tekniska saker, dataspel, fotis, medan det förväntas att tjejer är intresserade av kläder och smink?

Jag lär mig ifrågasätta, alltså fundera varför?
Har de här förväntningarna, normerna, någon grund i hur det är på riktigt?
Finns det något som säger att jag måste bete mig på ett visst sätt på grund av att jag är pojke/flicka/något annat?
Vem har bestämt det här och varför?

Här kan man gärna dra paralleller till exempelvis vad som är tillåtet och inte tillåtet enligt lag och enligt andra regler som vi ska följa. Till exempel det finns en orsak till att man inte får köra bil utan att ha bälte på – det är farligt. Det finns ingen orsak till att jag som pojke ska tycka bättre om blått än om rosa. Kan klassen till exempel komma på andra orsaker som påstås motivera varför vi ska följa en del regler (som ju också är en sorts normer) och varför vi inte ska följa andra normer?

ICKE-DISKRIMINERING:

Jag känner igen min egen reaktion på en viss norm – jag ser t.ex. två pojkar pussas och jag tycker det är jobbigt och äckligt. Det känns svårt för mig att reagera på det. Jag vill inte att någon ska tro att jag själv är bög. Men så tänker jag på hur det skulle kännas om någon skulle ropa åt mig eller mobba mig för att jag är tillsammans med någon jag tycker om.

Jag tänker att det inte spelar någon roll vad jag tycker egentligen, eftersom det inte är okej att vara elak mot andra även om man själv tycker olika. Jag behöver inte tycka att det är okej och jag behöver inte själv bete mig likadant eller själv pussa en annan pojke, men jag minns att det är fel att diskriminera andra på grund av deras identitet och sexualitet.

Trots att jag inte själv är bekväm bestämmer jag alltså mig för att vara icke-diskriminerande, det vill säga att jag låter andra göra det som känns rätt för dem trots att jag inte själv känner likadant så länge som det inte skadar någon annan. Jag lämnar alltså andra ifred eftersom att jag förstår att alla har rätt att vara sig själva. Jag har inte rätt att bestämma för någon annan vem de ska pussas med.

Här kan med fördel dras paralleller även till andra minoritetsfrågor:
Hur reagerar vi om vi t.ex. träffar någon med annan hudfärg än vi?
Hur beter vi oss överhuvudtaget om någon är annorlunda än vi?

Icke-diskriminering fungerar på alla nivåer. Vi har inte rätt att störa andra, kräva saker av andra för att vi är av annan åsikt. Så länge ingen blir skadad har människor rätt att välja själv vad de vill göra och vem de är. Finns det begränsningar på dessa?

Till exempel, vi måste inte vara bekväma med allt, men vi måste bete oss hyfsat mot folk oberoende av sexualitet, kön, hudfärg, eventuella sjukdomar eller funktionshinderl. Men ingen får heller bete sig dåligt mot oss även om de är av annan sexualitet, hudfärg, kön. Var går mina gränser? Jag låter andra vara sig själva, men jag har också rätt att säga emot om någon tycker att de har rätt till att tvinga mig till något.

GODKÄNNANDE:

Jag funderar på mina egna tankar. Varför känns det svårt när någon är annorlunda än jag? Är jag rädd för något? När jag funderar på saken har jag tänkt illa om homosexuella eftersom jag själv är hetero och själv inte känner att jag någonsin skulle kunna pussa en annan pojke. Jag vill inte att någon ska tänka att jag skulle vara bög eftersom jag gillar tjejer.

Men när jag riktigt funderar så finns det egentligen ingen orsak att tycka illa om homosexuella. Ingen kommer att hoppa på mig i omklädningsrummet, utan jag får fritt vara den jag själv är. Det finns ingen orsak att inte andra skulle få vara det de är, även om jag inte själv känner likadant.

Jag bestämmer mig för att lita på min egen identitet och känner mig bekväm i det jag är, och därför godkänner jag också andra så som de är. Jag försöker aktivt jobba emot att låta normerna styra hur jag beter mig mot andra och säger emot när någon annan t.ex. kallar någon annan för bög.

Nyckeln här är att man inte behöver vara av samma åsikt för att godkänna någonting – så länge det inte rör ens eget liv borde det ju inte spela någon roll vem den andra människan blir kär i. För att man godkänner andra som de är betyder det inte att man själv skulle vara likadan – man kan godkänna att någon är homosexuell utan att man själv till exempel skulle behöva fundera på sin egen identitet.

Efter att strategierna/verktygen/metoderna – ifrågasätta, icke-diskriminera, godkänna – tillsammans har gåtts igenom, bör läraren konstatera att alla metoder är lika bra. Man behöver inte heller godkänna något som inte känns bra, det räcker med att man konstaterar att man kan låta det vara om det inte känns relevant eller bekvämt för en själv (icke-diskriminering). Det är naturligtvis bra att träna varandra i att aktivt reagera på när vi ser att diskriminering tar plats men viktigast är ändå att jobba med att först godkänna det faktum att man trots egna åsikter inte har rätt att kommentera andra. Det är ofta en bra start till godkännande.

Metodgenomgången kan följas av en kort paus eller alternativt en mer avslappnad, fri diskussion klasskompisar emellan om hurudana exempel de märkt av i sitt eget liv – har de till exempel ifrågasatt om något är rätt eller fel förut? Hur har de till exempel reagerat på att se homosexuella par i TV?

Läraren kan börja förbereda tankekartan under tiden. Tankekartan är processen där klassen gemensamt funderar på situationer där de kan använda de tre metoderna som tidigare diskuterats.

Tankekartan

Läraren börjar med att rita upp en central box som heter “NORMER”. Därefter frågar hen klassen vilka frågor de vill behandla, hurdana exempel på normer eller påståenden de kommer att tänka på utgående från temat som nyss har behandlats. I stil med en tankekarta dras ett streck till en ny figur varje gång ett nytt ämne dyker upp.

Bra exempel på ämnen, kategorier som kan härledas från “NORMER” är t.ex. “KÖN”, “SEXUALITET”. Andra kategorier som kan kännas relevanta i åldersgruppen kan vara hudfärg, utseende, funktionsnedsättning (om ämnet behandlats; det kan vara jobbigt om det bara ﬁnns någon enstaka funktionsnedsatt person i skolan eftersom det då lätt blir en personfråga istället för en tematisk fråga).

Läraren använder de exempel som klassen gått igenom och drar ett streck från rätt kategori till rätt exempel: från “sexualitet” kan dras ett streck till påståendet “pojkar ska gilla ﬂickor och tvärtom”, “pojkar ska inte pussas” och så vidare. Har eleverna svårt att själva våga starta övningen kan läraren inleda med att dra streck. Efter att hen gjort upp några modeller på vad det är som söks är det viktigt att engagera eleverna. Målet är att eleverna ska berätta om sådana normer som syns i deras vardag.

Exempelfrågor:

Vad tycker ni att det ﬁnns för normer här i skolan?
Vad tycker ni att det ﬁnns för normer i klassen?
Vad är “vanligt” för tjejer i vår skola?
Vad sysslar killarna med?

Fortsätt på detta sätt för att stöda eleverna i att hitta normerna i dessa frågeställningar. Svarar någon till exempel att “pojkarna i klassen brukar spela pleikkari” frågar läraren “spelar tjejerna pleikkari?” “Vad händer om en ﬂicka skulle vilja spela pleikkari med pojkarna?” och där hittar man redan två normer: tjejer och killar är kanske inte vanligtvis kompisar utanför skolsituationen, och killar har en del hobbyn medan tjejer har andra.

En del normer hör till både sexualitet och kön, så som den att tjejer och killar inte är kompisar sinsemellan, eftersom det ju “förstås” innebär att det är romantiskt om de vill hänga tillsammans. Genom att dra ﬂera streck (både till “kön” och “sexualitet”) kan läraren synliggöra att en del normer har att göra med ﬂera faktorer.

Bilden är en modell av en tankekarta. Tankekartan utgår från en box som benämns Normer. Utifrån den går två streck till två nya boxar, som benämns Sexuallitet och Kön. Mellan sexualitet- och könboxen finns en cirkel. I den står det: Pojkar och flickor är inte kompisar sinsemellan. Det går streck från denna cirkel till både sexualitet- och könboxen. Bredvid finns en andra cirkel, där det står: Pojkar och flickor har olika hobbyn. Ett streck är draget till könboxen.

Kartan kan göras så stor som klassen vill och läraren hinner rita upp, kvaliteten är viktigare än kvantiteten. Tanken är att synliggöra hur allt hör ihop och speciellt hur dessa frågor hänger ihop med den egna närmiljön, inte bara med något slag av abstrakt genusvetenskaplig teoretisk nivå.

Kartan får gärna lämnas framme en längre tid eftersom det kan komma nya känslor, tankar och exempel då ämnet varit synligt och fått sjunka in en stund.

Fördjupning:
Eleverna kan jobba med dessa frågor som läxa om läraren har en möjlighet att rita upp och kopiera/elektroniskt dela den uppritade kartan. Eleven kan skriva ut exempel på hur de tre metoderna kan användas för att jobba med sina egna tankar i relation till normerna som klassen har kommit på.

Exempel:
“Pojkar och ﬂickor har olika hobbyn” kan ändras om till: “Jag ifrågasätter att pojkar och ﬂickor måste ha olika hobbyn, och försöker istället tänka att alla får har såna hobbyn som de vill”.