Könsidentitet
Könsidentitet betyder det hur vi själva känner oss, vad vi känner att vi är, vilket kön man känner sig som och identifierar sig med.
Cis/trans
När vi föds tittar personalen på sjukhuset på oss och skriver ner i våra papper om vi är en flicka eller en pojke. De tittar på vad bebisen har mellan benen: finns det en snopp skriver man “pojke”, finns det en snippa skriver man “flicka”. Vårt “juridiska kön”, förs sedan in i Finlands befolkningsregister och noteras i pass och körkort.
De flesta pojkar växer upp till män och de flesta flickor växer upp till kvinnor. De håller alltså med det kön som skrevs ner när de föddes. Det kallas för att vara “cis” [uttalas “siss”]. Sen finns det människor som inte håller med det kön som skrevs ner vid födseln, till exempel att man föds som en flicka med snippa, men det känns inte rätt, utan man växer upp och känner sig som en pojke och växer upp till en man. Eller kanske man har snopp och fötts som en pojke, men det känns inte rätt utan man känner sig som en flicka eller kvinna.
En del människor växer upp och märker att det ingendera känns rätt, att de varken känner sig som män eller kvinnor.
En del människor växer upp och märker att det ingendera känns rätt, att de varken känner sig som män eller kvinnor. Det är helt normalt att ha en upplevelse som inte stämmer in med det som man trodde som barn. För en del går känslan om, för andra är den permanent alltså känslan tar inte slut. Dessa personer kallas för transpersoner.
Det är viktigt att komma ihåg att vi pratar om kön och inte om vem man blir kär i eller vill bli tillsammans med. Vi pratar inte heller längre om transsexuella personer, utan om transkönade eller transpersoner. Att vara trans är ingen sjukdom, utan man lever helt som normalt.
Könsidentitet betyder helt enkelt det hur vi själva känner oss, vad vi känner att vi är. Man har en könsidentitet oberoende om man är cis eller trans, och alla har rätt till sin egen identitet. Ingen annan får komma och säga att man är något man inte själv känner att man är. Det är alltså helt okej att känna att man är en pojke fast man har snippa, eller tvärtom. Man kan inte påverka känslan själv och det går alltså inte ens med terapi eller annan läkarhjälp att ändra på sin identitet. Den är det den är.
Könskorrigering
En del transpersoner känner att de inte vill att man använder ord så som “man” eller “kvinna”, eftersom orden inte passar in på dem. Andra personer känner att det är svårt att leva med en kropp som känns fel.
Transpersoner kan i Finland söka sig till sjukhus för att få stöd och hjälp. Läkare kan till exempel skriva ut medicin (hormoner) eller om det känns nödvändigt kan man också få operationshjälp. För transtjejer, alltså personer som fötts som pojkar men vars könsidentitet är kvinnlig, kan man till exempel kirurgiskt skapa bröst. Transpojkar, alltså sådana som definierats som tjejer i födseln men som inte känner sig som tjejer kan få brösten borttagna. Det är bara vuxna (över 18 år) som kan få operationer i Finland. Minderåriga (under 18 år) kan få diskussionshjälp och stöd och det är viktigt att prata med en pålitlig vuxen om man känner att man behöver hjälp i könsfrågor.
Det är viktigt att minnas att vi inte längre pratar om “könsbyte”. Människor ”byter inte” kön på skoj, utan det är en tung och viktig procedur för dem, som behöver det. Man ska inte skoja om transpersoners behov att söka hjälp, eftersom känslan att behöva hjälp p.g.a. sitt kön är väldigt stark och kan leda till att man mår väldigt dåligt om man inte får hjälp.
Intersex = interkönade barn
Hos en del barn går det inte direkt att se om de har snopp eller snippa. Det är inte så vanligt, under 10 barn per år i Finland, men det är helt naturligt och okej att se annorlunda ut mellan benen. Såna människor sägs vara interkönade. Det är viktigt att barnet själv får bestämma hur hen vill leva och om hen som äldre vill kan man även göra operationer för att göra att man ser ut som man själv vill mellan benen.
En del av dessa människor ser “vanliga” ut mellan benen, men har kroppsdelar inne i kroppen som har utvecklats på ett annorlunda sätt. Man kan till exempel ha både äggstockar och testiklar. Det är inte farligt och man kan ofta leva ett helt normalt liv trots det. Läkare kan hjälpa sådana människor om de vill som vuxna ändra på kroppen, men alla vill inte heller det. De flesta lever som vanliga män och kvinnor.
Binäritet och icke-binära
Alla människor går inte att dela upp i kvinnor och män, utan det finns såna som känner att de inte är någondera. Det är inte en sjukdom att känna så, utan det är helt enkelt en identitet, en känsla som man har. En del kan känna att de inte har något kön, andra kan känna att de är “icke-binära”. Binär är samma sak som “uppdelad i 2”, så som t.ex. män och kvinnor. Är man icke-binär betyder det alltså att man inte passar in i tvådelningen, utan är något annat. På finska kallas det “muunsukupuolinen”.
En del icke-binära kan känna att de är trans och t.ex. behöver operation för att må bra i sin egen kropp, andra kanske känner att det är en identitet och man inte behöver läkarhjälp för att kunna leva och må bra. Det är viktigt att komma ihåg att det är en riktig identitet som ofta är väldigt viktig för personen som känner så. Det att vi har ett visst utseende mellan benen betyder inte att någon annan får definiera att man är en kvinna eller en man.
Det man känner själv är det viktiga, eftersom det är det som bestämmer hur vi vill att andra ska bemöta oss för att vi ska må bra. Man får inte heller tvinga någon annan att berätta om sin könsidentitet om de inte vill. Det är bäst att inte anta saker om andra som de själva inte har berättat om sig själva.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.